Uppsala universitetsbibliotek

Georg Stiernhielms edition 1671

Se Stiernhielms edition

Magnus Gabriel De la Gardie donerade Codex argenteus till Uppsala universitet 1669 för att förvaras i universitetets bibliotek. Såväl hans gåvobrev som silverpärmarnas ikonografi visar oss vilket symbolvärde De la Gardie tillskriver denna handskrift.

Detta var Guds Ord, så som det uppenbarats för goterna, våra förfäder och Sveriges forna inbyggare. Handskriften, »Ulfilas gamla originalhandskrift« som den kallades vid överlämnandet, som nu hade återbördats till fosterjorden av De la Gardie, utgjorde helt enkelt förkroppsligandet av den osynliga länk som förenade den ärorika gotiska forntiden med den nuvarande svenska stormaktstiden.

Junius edition var klart relaterad till Sverige genom den svulstiga dedikationen till De la Gardie. Men De la Gardie ville ändå att det skulle göras en officiell svensk edition av detta gotiska monument. I november 1666 betalar han Georg Stiernhielm 600 riksdaler silvermynt ur allmänna medel för att utarbeta en tryckt edition av Codex argenteus. I december presenterar han planen på en offentlig inrättning med ansvar för fäderneslandets arkeologi: Collegium Antiquitatum, »Antikvitetskollegiet«, en föregångare till dagens Riksantikvarieämbetet. När myndigheten börjar sitt arbete 1667 är Stiernhielm dess första direktor. Det är uppenbart att Wulfila-utgåvan är en av Antikvitetskollegiets första uppgifter. 1667 ordnar De la Gardie också ett stipendium åt studenten Abraham Tornæus för att denne ska kunna hjälpa Stiernhielm med korrekturläsning av editionen.

Georg Stiernhielm (1598–1672) gjorde offentlig karriär i Sverige, men han var också poet och har gått till historien som »den svenska diktkonstens fader«. Hans stora hexameterdikt Herkules var känd för svenska skolelever i hundratals år. I hans språkfilosofi finner man idéer om textskapande genom flyttbara språkmoduler, ett förstadium till transformationsgrammatik. På 1640-talet utvecklade han en »gotisk« (i svensk chauvinistisk mening) syn på det svenska språket som han betraktade som urspråket vars ljudvärden direkt representerade tingens väsen. Stiernhielms språkvetenskapliga idéer kommer till uttryck i Gambla Swea- och Götha måles fatebur 1643.

Stiernhielms edition 1671 trycktes tillsammans med en ordbok. Det var egentligen Junius Glossarium Gothicum som nu hade försetts med svenska ord av Stiernhielm. Titelsidan till 1671 års edition nämner inte Stiernhielms namn. Utgivaren antas vara institutionen, Antikvitetskollegiet. I dedikationen till Sveriges Konung är däremot Stiernhielms arbete nämnt och dessutom hans revision av glossariet. Tryckningen av glossariet var avslutad redan 1670 och hade eget titelblad. Under utgivningen 1671 fick emellertid en stor del av editionen nytt titelblad för glossariet. 1670 års titelblad till glossariet har några alfabet i träsnitt på frånsidan, medan 1671 års titelblad för glossariet – som också har en utförligare titel – har alfabet och gotiska textexempel i kopparstick på frånsidan.

Frontespissidan i Stiernhielms edition är en återgivning i kopparstick av scenen på frampärmen av det silverband som De la Gardie lät göra inför donationen 1669. »Dav: Klöker. S.R.M. Pictor: Inv: Dionysius Padt-Brugge Fecit. Stockholmiæ«.

Stiernhielms edition är fyrspråkig. Varje uppslag har fyra kolumner, en för varje språk: gotiska translittererad till latinska bokstäver, isländska, svenska och latin. Isländska ansågs på Stiernhielms tid vara det gamla svenska språket. Den latinska texten är från Vulgata. Den gotiska texten är exakt den som Junius har meddelat, dock translittererad.

Anders Grape säger att Stiernhielm följer Junius i detalj, och så slaviskt – inklusive Junius felläsningar och ouppklarade luckor – att hans edition i själva verket är en edition av Junius text, inte av handskriften själv. Avvikelserna från Junius – tryckfel så väl som förmenta förbättringar – är endast försämringar. Grape ifrågasätter Stiernhielms närmare kännedom om det gotiska språket. Editionen är snarare en patriotisk än en filologisk gärning. Å andra sidan är Stiernhielms inledning till editionen, som visserligen inte handlar så mycket om det gotiska språket, och inte alls om Codex argenteus, ett mycket betydelsefullt bidrag till frågeställningen om släktskapen mellan språken och principerna för språklig utveckling. Allt detta diskuterades också flitigt på Stiernhielms tid.